Istidens spår
Inlandsisen lämnade spår efter sig i terrängen när den rörde sig över landskapet. I såväl den svenska som den finska delen av världsarvet kan du upptäcka räfflor och fåror på klipphällar. De här isräfflorna avslöjar i vilken riktning inlandsisen har rört sig. Vissa av isräfflorna är knappt synliga, men inlandsisen ristade även djupare fåror i klipporna. Lättast kan du se isräfflorna när ljuset träffar klippan från sidan tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Men förväxla inte isräfflorna med naturliga sprickor i stenen; isräfflorna förekommer regelbundet som parallella ränder på stenytan medan sprickorna förekommer slumpvis.
Stenblock i mängder
I vissa delar av världsarvet breder stenarna ut sig över större områden. När stenarna är stora kallas sådana områden blockrik terräng. Det är inlandsisen som transporterat stenarna under den senaste istiden och lämnat dem här när den smälte. Den blockrika terrängen är en spektakulär syn, nästan som ett landskap ur en science fiction-film. Intrycket är speciellt starkt i de södra delarna av Kvarkens skärgård där inlandsisen lämnade mängder av stenblock av olika storlek efter sig.
En mosaik av moräner
Moränformationer präglar landskapet. De består av morän, en osorterad jordart som den senaste inlandsisen lämnade efter sig. Moränformationerna är en unik del av Kvarkens skärgård, och vissa formationer kan man också se i Höga Kusten.
De Geer-moräner
Den här typen av moränformation har fått sitt ganska ovanliga namn av sin upptäckare, geologen Gerard De Geer. De smala De Geer-moränerna skapar fält av parallella ryggar av morän, där en rygg kan vara upp emot en kilometer lång och 2 till 5 meter hög. Moränryggarna ligger 50 till 200 meter ifrån varandra. Omgivna av vatten utgör De Geer-moränerna en häpnadsväckande syn, så som i Svedjehamn i Kvarkens skärgård.
De Geer-moränerna formades på havsbotten vid inlandsisens kant. Strömmar under isen förde med sig stenblock, sten, grus och finare material mot iskanten. Strax utanför iskanten samlades stenmaterialet i en rygg längs med iskanten. När isen smälte undan eller isberg bröts loss formades nästa De Geer-morän invid den nya iskanten.
Nästa kapitel: landhöjningen
Det här världsarvet har den högsta kustlinjen och dess stränder växer utåt för varje år som går. Allt det sker tack vare landhöjningen – men hur fungerar den?
