Människan och landhöjningen
I Höga Kusten och Kvarkens skärgård har livet alltid präglats av havet. Stenåldersjägare besökte Höga Kusten redan då kalottbergens toppar ännu bara var öar i havet. Vid den tiden låg dock Kvarken ännu djupt under havet. Det skulle dröja ytterligare många tusen år innan säljägare och vikingar besökte de första öarna som steg upp i Kvarkens skärgård.
Landhöjningen har gjort att invånarna i Höga Kusten och Kvarkens skärgård alltid varit tvungna att anpassa sig till den föränderliga naturen. När landhöjningen gjorde att havsvikarna snördes av eller blev för grunda var människorna tvungna att flytta sina hamnar närmare havet igen. Ibland var man tvungen att grunda nya bosättningar eller flytta hela städer, vilket skedde efter att Vasa brann 1852.
Människan följer den stigande stranden
På Höga Kustens branta stränder kan man följa fornlämningarna som ett spår uppåt i terrängen och tillbaka i tiden, från järnåldern bakåt till bronsåldern och slutligen till stenåldern. Människan har alltid bosatt sig nära vattnet. Ju högre upp en fornlämning finns i landskapet idag, desto äldre är den. De äldsta spåren efter mänsklig bebyggelse i världsarvet finns idag på 160 meters höjd över havet och tros vara ungefär 8 000 år gamla. En handelsplats från stenåldern och gravrösen från bronsåldern hör till de mer intressanta fynden.
I den låglänta och långgrunda Kvarkens skärgård gör landhöjningen stor skillnad på en förvånansvärt kort tid. På bara ett halvt århundrade kanske man inte längre kan nå sitt båthus med båt längre. Därför kan man också hitta de förhistoriska fångstlägren inne i skogen idag, medan nya hamnar avsiktligt byggs vid skärgårdens yttre stränder.
Landhöjningen gör navigeringen svår
Med tiden gör landhöjningen båtfarlederna allt grundare och lyfter upp lämningarna efter den senaste istiden, alltså stenarna, över vattenytan. Kvarkens skärgård har till och med kallats vrakskärgården på grund av de många fartyg som gått på grund här. Även om båtfarlederna är uppmärkta så kan vinterisarna flytta på hela stenblock.
I Höga Kusten är farvattnen djupare, men även här har landhöjningen gjort många farleder obrukbara och hamnar för grunda. Precis som i Kvarkens skärgård har sjökorten ritats om många gånger genom århundradena.
Platsnamn visar spår av landhöjning
Ett intressant kulturellt spår av landhöjningen är de många namn på orter, sjöar, öar eller andra platser som inte längre stämmer geografiskt. Med hjälp av landhöjningsmodeller kan man då gå tillbaka i tiden för att få en uppfattning om hur gammalt namnet är. Det finns många exempel både från Höga Kusten och Kvarkens skärgård. I Höga Kusten finns ön Trysunda, som inte längre har tre sund. På samma tema finns byn Sundom i Kvarken, som numera helt saknar sund. Allt eftersom landhöjningen fortsätter kommer det bli ännu fler platsnamn som inte längre stämmer med geografin.