Isens spår
För 115 000 år sedan började den senaste istiden. Klimatet blev kallare och flera inlandsisar växte till. Sverige, Finland och övriga Nordeuropa täcktes av is när inlandsisen nådde sin maximala utbredning för 18 000 år sedan. Över världsarvsområdet låg då upp till 3 000 meter tjock is.
Inlandsisen har format mycket av landskapet vi idag ser i Höga Kusten och Kvarkens skärgård. Dels genom den process vi kallar landhöjning, dels genom isens rörelse över landskapet.
Isen rörde sig
Inlandsisen rörde sig på grund av sin egen tyngd, uppifrån och ned mot berggrunden och från centrum ut mot kanterna. När isen rörde sig mot underlaget tog den med sig jord och ryckte loss stenar ur berggrunden. Isen slipade och nötte landskapet, samtidigt som materialet den tog med sig hamnade vid iskanten. Det är det som blev jordarten morän.
Rundhällar och isräfflor
Ett av isens spår är isräfflor, som man kan hitta på kala berghällar i hela världsarvet. De är parallella fåror och räfflor som nöttes in när inlandsisen rörde sig över berghällen. De här isräfflorna avslöjar i vilken riktning inlandsisen har rört sig. Vissa av isräfflorna är knappt synliga, men inlandsisen ristade även djupare fåror i klipporna. Lättast kan du se isräfflorna när ljuset träffar klippan från sidan tidigt på morgonen eller sent på kvällen. På vissa ställen finns två och ibland tre lager av isräfflor med olika riktningar. Isen rörde sig alltså åt olika håll under olika perioder. Även själva klipphällarna formades av inlandsisen. De har en slipad rundad form på ena sidan, medan den andra är ojämn där block har ryckts loss av isen. Dessa hällar kallas rundhällar.
De Geer moräner och andra formationer
Morän är den jordart, bestående av en blandning av lera, sand, grus och stenar som inlandsisen lämnade efter sig när den smälte. Men morän är också namnet på de formationer som skapats av denna jordart. Moränformationerna är en unik del av Kvarkens skärgård.
Det finns flera olika moränformationer i Kvarkens skärgård. En av de mest speciella är De Geer-moräner. Den här moränformationen har fått sitt namn av sin upptäckare, geologen Gerard De Geer. De smala De Geer-moränerna skapar fält av parallella ryggar av morän, där en rygg kan vara upp emot 1000 meter lång och två till fem meter hög. Moränryggarna ligger 50 till 200 meter ifrån varandra. Omgivna av vattnet blir De Geer-moränerna extra tydliga, som till exempel i Svedjehamn.
De Geer-moränerna formades på havsbotten vid inlandsisens kant. Strömmar under isen förde med sig stenblock, sten, grus och finare material mot iskanten. Strax utanför iskanten samlades stenmaterialet i en rygg längs med iskanten. När isen smälte undan eller isberg bröts loss formades nästa De Geer-morän invid den nya iskanten.
Blockterräng
Vissa områden i världsarvet ser ut att vara beströdda med stora stenblock. Det är inlandsisen som skapat eller transporterat blocken under den senaste istiden och lämnat dem här när den smälte. Blockterrängen är speciellt imponerande i de södra delarna av Kvarkens skärgård där inlandsisen lämnade mängder av stenblock av olika storlek efter sig.
Nästa kapitel: landhöjningen och havet
Höga Kusten och Kvarkens skärgård har den högsta kustlinjen och dess stränder växer utåt för varje år som går. Allt det sker tack vare landhöjningen – men hur fungerar den?