Landhöjningen
Vårt världsarv stiger fortfarande från havet på grund av den senaste istiden. När den tre kilometer tjocka inlandsisen täckte världsarvet, pressade den ner jordskorpan ungefär en kilometer. Då inlandsisen började smälta lättade trycket på jordskorpan och den började höja sig tillbaka mot den nivå det befann sig på innan istiden. Det här fenomenet kallas postglacial landhöjning och det förekommer överallt i regionen, även under havsytan. Till att börja med var landhöjningen extremt snabb och när all inlandsis hade smultit hade jordskorpan redan stigit 500 meter i Höga Kusten.
Landhöjningens hastighet
I världsarvet stiger jordskorpan fortsättningsvis med ungefär 10 millimeter per år. Det är tillräckligt snabbt för att man ska kunna se förändringarna i landskapet redan på några årtionden. Äldre skärgårdsbor minns ännu var den populära badstranden låg innan den började växa igen och bli för grund.
Kan landet sjunka också?
I områden som låg utanför inlandsisens kant kan jordskorpan sjunka. Jordskorpan sjunker ännu, eftersom den trycktes upp av inlandsisen istället för att tryckas ner under den senaste istiden. När den enorma tyngden av inlandsisen pressade ner jordskorpan under sig så trycktes stora mängder magma undan i jordens inre. Den magman pressade i sin tur upp jordskorpan utanför inlandsisens utbredning. Därför sjunker Nederländerna ännu idag med ungefär 1 millimeter i året och havsbotten i norra Atlanten utanför Norges kust sjunker med 5 millimeter i året.
Världens högsta kustlinje
När inlandsisen över Höga Kusten smälte för 10 500 år sedan smälte de högsta punkterna i landskapet fram ovanför havsytan som små öar. Den första strandlinjen på de här öarna är idag den högsta kustlinjen, som landhöjningen lyft till och med 286 meter över havet. De före detta öarna är också topparna av Höga Kustens kalottberg.
Topparna på kalottbergen täcks numera av skog som växer i den morän som inlandsisen lämnade efter sig. Dessa berg kallas kalottberg, eftersom skogstäcket på toppen påminner om en mössa. Längre ner på bergssidorna finns det mest bara kala klippor, tallar och några buskar, eftersom det inte längre finns någon lämplig jordmån att växa i. Den spolades bort av vågorna när havet nådde upp på bergssidorna. Allt finare material kom då att samlas längre ner på havsbotten. De frodiga och näringsrika dalgångarna består av gammal havsbotten som landhöjningen lyft upp.
Gränsen mellan täcket av skog på toppen och de kalspolade bergssidorna på kalottbergen går tydligt att se i terrängen ännu idag, 10 500 år senare, och markerar alltså den högsta kustlinjen. Den högsta kustlinjen finns på Skuleberget på 286 meters höjd över havet. Det är den högst belägna kustlinjen i världen.
Högsta uppmätta landhöjningen i världen
Den högsta kustlinjen i världen ger även en fingervisning om världsarvets landhöjningsrekord; den högsta uppmätta landhöjningen ovan havsnivå. Just det rekordet gör att det här området skiljer sig från andra delar av jorden som påverkats av postglacial landhöjning.
Den låglänta Kvarkens skärgård
Kvarkens skärgård påverkas också av landhöjningen, även om landskapet här inte når upp till samma höjder som i Höga Kusten. Fastän de högsta punkterna i Kvarkens skärgård ligger bara 20 meter över dagens havsnivå har landet här höjt sig ungefär lika mycket som i Höga Kusten sedan inlandsisen smälte. Här kan du läsa mera om varför Kvarkens skärgård är så låg och Höga Kusten så hög.
Eftersom Kvarkens skärgård är så flackt och grunt blir det tydligt på bara några årtionden hur mycket nytt land som tillkommer varje år tack vare landhöjningen. Forskare har räknat ut att enbart världsarvsområdet i Kvarkens skärgård får ungefär en kvadratkilometer mera land längs sina stränder varje år. Båtförare måste vara väldigt uppmärksamma eftersom landhöjningen och de oräkneliga stenarna gör farlederna grundare och mer förrädiska med tiden.
Klapperfält i världsarvet
Inlandsisen, havsvågorna och de årliga havsisarna har tillsammans skapat de karga stränderna översållade med sten som kallas klapperfält. De här stränderna har formats av den osorterade jordarten morän som inlandsisen malde, transporterade och täckte landskapet med under den senaste istiden. När landhöjningen lyfter ett område med morän till havsytan spolas det finare materialet bort av vågorna. På flacka stränder ligger de större stenarna kvar och starka vågor, stormar och havsisar rullar stenarna mot varandra så att stenarna blir rundare och slätare. Till slut består sådana stränder nästan bara av rundslipade, ungefär lika stora stenar, så kallat klapper, som sorterats av vågorna.
Tack vare landhöjningen kan du idag finna många av de här forna stränderna uppe på land, även om nya klapperfält fortsättningsvis skapas på vissa utsatta stränder. Världens högst belägna klapperfält finns i Höga Kusten, cirka 260 meter över havet. De ganska ogästvänliga klapperfälten eller fornstränderna kallas djävulsåkrar i finska folksägner, eftersom man förr trodde att de här märkliga fälten var skapade av onda andar.
Strandvallar
Ibland kan stenarna i klapperfält vara ordnade så att de påminner om jättestora trappsteg som klättrar uppför stranden. Sådana här strandvallar hittas inte bara på steniga stränder, utan även på grus- och sandstränder. Strandvallarna skapas med hjälp av stormvågor och havsisar som pressar ihop strandens material till vallar. Landhöjningen lyfter sedan upp de här bankarna utom räckhåll för havet. Med tiden skapas flera strandvallar, som alla avslöjar var strandlinjen gick då de blev till.
Lökformade tunnelgrottor
Ett speciellt drag i Höga Kustens landskap är tunnelgrottorna, som formats av havets krafter. En tunnelgrotta börjar som en spricka i en brant klippvägg strax under havsytan. Vågorna nöter ut sprickans väggar så den blir bredare. Landhöjningen höjer upp klippväggen undan för undan, så nya delar av sprickan hela tiden utsätts för nötning. Stenar och klippblock förs fram och tillbaka i sprickan av vågornas krafter och holkar så småningom ut en grotta med släta väggar ur klippväggen. Tunnelgrottorna är smalast upptill och bredast nedtill, som en lök och kallas därför ibland lökgrottor. Det finns bara ungefär 60 stycken sådana här grottor i världen, och hälften av dem finns i Höga Kusten.
Vart tog vattnet vägen?
Förklaringarna bakom landhöjningsfenomenet har inte alltid varit känt för forskare. Från 1600-talet och nästan in på 1800-talet var den rådande teorin på båda sidor av Östersjön att det var vattnet som försvann, wattuminskningen. De olika förklaringarna till varför vattnet minskade inkluderade allt från ett hål i havsbotten till erosion av de danska sunden. Även om landhöjningen var ett av förslagen till förklaring redan under 1700-talet dröjde det till 1800-talet innan den teorin blev mer populär och sambandet med istiden upptäcktes.
Nästa kapitel: den föränderliga naturen
Landhöjningen och geologin påverkar naturen i världsarvet och innebär såväl möjligheter som utmaningar frö flora och fana. Hurdan är naturen här?
