Världsarvets skydd

Varför är världsarvsobjekten så speciella? Alla världsarvsobjekt har särskilt stora universella värden, Outstanding Universal Value (OUV). Med andra ord kan vi se att varje världsarv är:

  • enastående, vilket betyder att den här platsen är den mest magnifika i sitt slag.
  • universellt, vilket betyder att objektet är enastående ur ett globalt perspektiv, inte bara ur ett nationellt eller regionalt perspektiv.
  • värdefullt, vilket betyder att det kulturella eller naturliga värden gör det här objektet enastående och universellt.

Förutom att ha ett särskilt stort universellt värde, ska objektet också uppfylla åtminstone ett av UNESCO:s tio urvalskriterier. Världsarvet Höga Kusten och Kvarkens skärgård uppfyller nummer 8, det geologiska kriteriet. Innan UNESCO utnämner ett världsarv beaktar man också objektets skydd, förvaltning, autenticitet och integritet.

Att skydda vårt världsarv

Världsarvet Höga Kusten och Kvarkens skärgård skyddas genom förvaltning, lämplig lagstiftning och genom att informera om dess värden. Även om det inte finns någon specifik lagstiftning som särskilt skyddar världsarvsobjektet, så ger naturvårdslagar på nationell nivå ett tillfredsställande indirekt skydd av hela världsarvsområdet.

Ungefär 37% av världsarvsområdet är antingen naturreservat eller nationalpark, och största delen av området hör också till det europeiska Natura 2000-nätverket av skyddade områden. Alla de här typerna av skyddade områden har regelverk som begränsar markanvändning, vilket ger en god nivå på skyddet av de geologiska värdena och av flora och fauna i området.

De återstående 63% av världsarvsområdet har inte samma nivå av skydd, men ländernas nationella lagstiftning ger möjligheter att skydda områdets integritet. Höga Kusten är utpekat som riksintresse, för att tillgodose områdets frilufts- och naturskyddsvärden och ge riktlinjer för samhällsutveckling. I Kvarkens skärgård är världsarvsområdet anvisat i Österbottens landskapsplan och ska därför beaktas på alla nivåer av planläggning och vid markanvändning och i åtgärder i området. Området är också ett utvecklingsområde för turism och rekreation i landskapsplanen.

Vad hotar vårt världsarv?

Landhöjningsfenomenet kommer att fortsätta flera tusen år till och spåren efter den senaste istiden är robusta och i gott skick. Det skulle krävas ett omfattande utnyttjande av naturen eller naturkatastrofer för att förstöra vårt världsarv. Lyckligtvis är naturkatastrofer, så som våldsamma jordbävningar eller vulkanutbrott, osannolika i Sverige och Finland.

Stigande havsnivåer påverkar de synliga effekterna av landhöjningen genom att minska på den nya landareal som stiger ur havet varje år. Likaså är klimatförändringarna ett hot mot de biologiska värdena i världsarvet, eftersom salthalten i vattnet minskar, grumligheten ökar och temperaturen stiger. Men den globala uppvärmning som klimatförändringarna orsakar inte är något hot mot landhöjningsfenomenet i sig, eftersom den inte kan påverka den geologiska processen.

Andra möjliga hot i framtiden är större byggnadsprojekt och muddringar som skulle kunna förstöra delar av de särskilt stora geologiska värdena i världsarvet eller ha en avsevärd påverkan på det betydelsefulla landskapet. Ett större tryck från fler besökare, övergödning och miljögifter hotar också både de biologiska och kulturella värdena.

Dessa hot kan svaras på genom nationell lagstiftning, strategisk planering och handlingar som leder till en ökad kunskap och medvetenhet om områdets värden hos myndigheter, intressenter och den lokala befolkningen.

Hållbarhet i vårt världsarv

För att besökare ska ha möjligheten att uppleva världsarvet på ett hållbart sätt upprätthåller vi besöksmål och vandringsleder som ska kunna matcha det ökande antalet besökare.

Vi vill också inspirera besökare, invånare och lokala företagare att uppskatta och skydda världsarvet. Ett sätt att inspirera till detta är att sprida kunskapen om hur speciellt just vårt världsarv är. Förutom invånare och besökare vill vi också lära anställda inom samhällsplanering om områdets enastående geologiska värden så att de kan ta hänsyn till dessa värden i sitt arbete. Även de yngre generationerna i världsarvskommunerna får världsarvsundervisning, så att de lär sig värdet av vårt gemensamma världsarv redan i tidig ålder.