Kort historien om hur vi blev ett världsarv
Den väg som lett oss fram till att bli ett världsarv har inte varit spikrak. Arbetet för att bli ett av Unescos världsarv började under åren 1994 till 1996 då Nordiska Ministerrådet utredde vilka naturområden som förtjänade världsarvsstatus i Norden. Där identifierades både Höga Kusten och Kvarkens skärgård som sådana områden. 1998 ansökte Höga Kusten om världsarvsstatus men Unesco behövde mera bakgrundsinformation. Höga Kusten fick sin världsarvsstatus år 2000. Utnämningen baserade sig på områdets enastående geologi och det snabba och omfattande landhöjningsfenomenet.
Strävandena mot att bli ett gemensamt världsarv innebar ytterligare två ansökningar till Unesco och först år 2006 kunde slutligen Kvarkens skärgård utöka världsarvet Höga Kusten. Tillsammans bildar de en spektakulär geologisk helhet och ett gränsöverskridande världsarvsobjekt. Kvarkens skärgård är Finlands enda naturvärldsarv, medan Sverige också har Laponia.
Det finns ca 20 världsarv i världen som är utnämnda tack vare sin unika geologi. Det gemensamma världsarvet hör också till nätverket av de 50 marina områden som är världsarv i världen. Inte heller gränsöverskridande världsarv är speciellt vanliga, av alla över 1000 världsarv ligger ca 40 i två eller flera länder.
Två exceptionella orsaker
Världsarvet Höga Kusten och Kvarkens skärgård har ett exceptionellt geologiskt värde av två orsaker. För det första så har de båda områdena haft bland den största totala isostatiska landhöjningen i världen sedan den senaste istiden. Det betyder att jordskorpan här har stigit hundratals meter för att återta den form den hade innan den senaste istiden. Landhöjningsfenomenet upptäcktes och studerades först just här, vilket gör området till ett nyckelområde för förståelsen av processen för hur jordskorpan reagerade på inlandsisens smältning.
För det andra har Kvarkens skärgård, med sina 5 600 öar och omkringliggande hav, en utmärkande samling istida avlagringar och moränformationer, så som De Geer-moränerna. Dessa utgör ett tillägg till de istida särdragen i landskapet i regionen. Det är ett globalt exceptionellt och mångskiftande område för att studera moränskärgårdar.
