Home » Vårt gemensamma världsarv » Lika men ändå så olika

Lika men ändå så olika

Höga Kusten och Kvarkens skärgård är kontrasterande landskap, där högt möter lågt. Men processerna med landhöjning, inlandsis och hav är de samma i båda områdena. På grund av de topografiska skillnaderna blir spåren olika, även om processerna är samma. Höga Kusten och Kvarken skärgård kompletterar varandra på ett bra sätt, där vissa landhöjningsspår finns i Höga Kusten, vissa finns i Kvarkens skärgård och vissa finns i båda områdena.

I Kvarkens skärgård är havsdjupet som mest 25 meter och den högsta punkten ligger lite mer än 20 meter över havsytan. Som jämförelse är havet utanför Höga Kusten 290 meter djupt och de högsta höjderna når 350 meter. Runt Östersjön är det bara i Höga Kusten som bergen når ända ner till havet.

Högt möter lågt

Historien bakom höjdskillnaderna i landskapet är betydligt äldre än den senaste istiden. För ungefär 600 miljoner år sedan var berggrunden i Höga Kusten och Kvarkens skärgård nednött till en jämn yta, ett så kallat peneplan. Spänningar i jordskorpan förorsakade sprickor och förändringar och delar av jordskorpan sköts uppåt – inklusive det som idag kallas Höga Kusten, men inte Kvarkens skärgård.

Det högt liggande landskapet i Höga Kusten var mer utsatt för erosion. Sprickorna i berggrunden nöttes under miljontals år ut till dalar.  Bergstopparna i dagens Höga Kusten är alltså resterna av det gamla peneplanet. I Kvarkens skärgård finns peneplanet fortfarande kvar och det är därför som Kvarkens skärgård är så platt. Eftersom området låg lägre än Höga Kusten var erosionen inte lika kraftig.

Nästa kapitel: den föränderliga naturen

Landhöjningen och geologin innebär utmaningar och möjligheter för naturen i världsarvet. Hur då?