Den här typen av moränformation har fått sitt ganska ovanliga namn av sin upptäckare, geologen Gerard De Geer. De smala De Geer-moränerna skapar fält av parallella ryggar av morän, där en rygg kan vara upp emot en kilometer lång och 2 till 5 meter hög. Moränryggarna ligger 50 till 200 meter ifrån varandra. Omgivna av vatten utgör De Geer-moränerna en häpnadsväckande syn, så som i Svedjehamn i Kvarkens skärgård.
De Geer-moränerna formades på havsbotten vid inlandsisens kant. Strömmar under isen förde med sig stenblock, sten, grus och finare material mot iskanten. Strax utanför iskanten samlades stenmaterialet i en rygg längs med iskanten. När isen smälte undan eller isberg bröts loss formades nästa De Geer-morän invid den nya iskanten.